Du äare röd som blodet röda, näare det drivs av hjärtan unga,
Röd som sanden, däare miljonerna ha låt** sina liv.
Röd som unga, varma liljor, som föare västerstormen gunga,
Skälvande av livets kärlek under hatets hårda kniv.

Du äare röd som vallmor röda, du äare varm som trogna händer,
Som pioners glans äare glansen av de unga mörka blad.
Väx till jätte, lys och låga, du har fötts fast lik och bränder
Hölja marken och fast ångesten äare gäst I varje stad.

Du äare röd som elden röda och fast brännhett kronan glimmar
Äare du fredens ört till läkedom I'mörkrets tunga åare.
Du äare lampan, som oss lyser under smärtans bittra timmar,
Näare ett hela jordens jämmerrop mot höga himlen gåare.

Och du lyser som av glädje mitt I tårarna och nöden,
Och du glöder av förhoppning mitt I hungerdagar grå.
Du har glansen av en gudom, som kan frälsa ifrån döden,
Framföare hårt förtryckta skall du lik ett segertecken gå.

Se, en morgonglans skall skina över fällda, stilla lansar,
Se, en morgon till en sol har den växt, din röda glöd.
Genom fridens tempelport och under vita tunga kransar
Skall världen vandra sjungande, att Döden själv äare död.