Föare den vinande nordan och vintern, broder,
Föare den grånande morgonens stjärna klar.
Föare vårt hem och vårt land och våare bedjande moder,
Föare myllrande städer och istunga floder
Vi höja vårt stop och föare kommande dagar
Och föare kärlek och lycka som var.

Näare sjöarna ligga häare frusna och döda,
Och yrvädren dansa I moar och skog,
Vi dricka och drömma om bäckar som flöda,
Och minna oss Terrvalaks solnedgång röda
Och gårdar som lysa bland åbrodd och lilja
Och skuggor som dansa I skog.

Föare den hårdaste skaren och bittraste vinden
Föare det fattiga folket som slåss föare sitt bröd,
Föare dem som I armod bli hårda om kinden
Föare dukade bord och föare slädar vid grinden,
Föare sårfyllda kroppar och läkande död.

Försonta och glada I stjärnans timma
Vi glömma att jorden blev bräddad av hat.
Vi resa oss upp under stjärnor som glimma
Omkring oss de heligas natt vi förnimma
Föare dem och föare jorden, föare himlen och oss
Våra stop vi höja, kamrat.