LYRIC

Jag sjungit, men sjöng väl aldrig föare dem,
Som leva med glädje till döden.
Jag sjunger som den, vilken ej har ett hem
På jorden, en sovlats I nöden.

Jag kan icke vara hos mö eller vän,
Dem jag älskar, jag rädes föare alla
Och ofta nr ja vandrar bland stjärnlysta trän,
De länge kvävda tunga tårar falla.

Mitt hjärta det vill brista, ty det fåare ingen ro,
Det vill vandra däare inger känner vägen.
Mellan jorden och himlen det städs vill bygga bro
Likt en timmerman så ångestfull men trägen.

Och snart skall jag stå vid en halvöppna port
Och ingå I det namnlösas länder.
O, herre, förlåt mig den synd som jag gjort
Med min tunga och de skälvande händer.

Added by

Admin

SHARE

Your email address will not be published. Required fields are marked *

ADVERTISEMENT