LYRIC

Han kom som en virvelvind, förklädd till en storm
Till den busshållsplats, där hon väntat så många gånger förr
Han sa: vart är du på väg?
Hon sa: vartsomhelst!
Han svara: jag vet var det e Kom till mitt obebodda hjärta och se!
Två ensamma själar bara föll i en famn
De hade inget val, som gjorda för varann
Två sargade hjärtan va skulle de göra
Ingen kunde ana att de en gång skulle höra
Sången de spelar när filmen är slut
Lamporna tänds och publiken går ut
Långsamma toner som dom hört förut
Sången de spelar när filmen är slut

Med nerdragen rullgardin, jackade ur telefon
Och de sökte varann och dom rörde vid varandras sår
Båda med höften full av längtan och törst
Och för några månader försvann all smärta som de bar i sina bröst
Sen blev det vardagar som bara kom och gick
Inte visste de då att det va livet som dom fick
Och alla nätterna då det regnade bort
Framemot gryningen hördes en vilsen fagott
Sången de spelar när filmen är slut
Lamporna tänds och publiken går ut
Långsamma toner som dom hört förut
Sången de spelar när filmen är slut

Och ungen som skriker jämt. Vems tur är det nu?
Längs sömnlösa snårstigar kan en mänska så lätt bli ett djur
Vakna i vargtimman. Det enda de hör
Är dånet från långtradarna på motorvägen strax utanför
Han säger: var är livet? Vad har vi gjort?
Säg mig hur kunde vi bli så gamla så fort?
Den jag ser i spegeln kan inte va jag!
Måste vi slåss i veckor för att älska en dag?
Sången de spelar när filmen är slut
Lamporna tänds och publiken går ut
Långsamma toner som dom hört förut
Sången de spelar när filmen är slut

Added by

Admin

SHARE

Your email address will not be published. Required fields are marked *

ADVERTISEMENT