Däare stod han på en hög av sten
-ett monument av någons liv
En krossad dröm
Nu var det tyst och regnet föll
Och han kände att han levde
Han stod ensam kvar I en galen värld
Han tänkte, det kunde vara jag
Och han kände sig så tom

Slogs du föare att dödas
-i en galen dans
Dog du föare att födas
Till en gud nån annan stans,
I en tid som frös till is
Däare livet inte fanns

Och vintern gjorde regn till snö
Den gömde allt som måste dö
Föare slipat stål, och vårdlös hand
Som rädslan styrt
Och han trodde att han levde
Föare hans ögon brann
Av den skräck han sett
Han ropade: – O förlåt mig gud
– om du finns däare nånstans.

Slogs du föare att dödas…

Slogs du föare att leva
I den värld du var
Bara föare att värna om det tid du hade kvar
-en sekund av evighet
Som ändades idag

Han rände vapnet – täckt av blod
I denna stenhög däare han stod
Och föll på knä det var så tyst
– och mörkret föll
Det var bara han och natten
Och en himmel fylld av oändlighet
Däare låg han kvar näare en stjärna föll
Och viskade: – jag vet…

Slogs du föare att dödas…

Slogs du föare att leva…