Jag gåare emellan Kungsgatans gråtunga hus
Jag äare van vid denna atmosfäare.
Jag äare van att vara dränkt I aldrig sinande ljus
Det äare därföare som jag stannar häare.

Igåare var jag vid havet hörde fiskmåsarnas skrin
Kände doften av hav och av salt.
Men jag längtade hela tiden tillbaka från monotonin
Till doft av avgaser och nylagd asfalt.

Förra veckan var jag I skogen, däare ingen mig höare
I en sal av grenar och bark.
Men att endast höra tystnaden det ger jag inget föare
Jag vill ha rökmaskiner, fitta och knark.

Förra månaden var jag I fjällen, vinden lekte I mitt håare.
Bäckarna de porlade, snön gnistra vit. Nån sa:
"Titta vilken utsikt! Solen ned I väster går".
Jag höll föare öronen och blunda, och längta tillbaka hit.

Jag har vart I Amazonas och sätt underbara ting
Jag har vart upp på Kilimanjaro, jag sväare.
Jag har varit vid Grand Canyon men det gav mig ingenting
Det äare därföare som jag stannar häare.

Och jag har varit vid Atlantis, jag har vart upp på Mt Everest topp
Jag har vart med om så långt mycket större äventyr än Göran Kropp
Jag har trotsat atmosfären, flugit runt månens iskalla ring
Jag har gråt** blod på stjärnor men det ger mig ingenting.

Imorrn ska jag till tvättstugan jag har bokat tid vid tolv.
Jag ska klä av mig naken ta en titt på vad jag äare.
Så lägger jag mig på mage på dess skitiga kalla golv
Och jag tänker stanna däare.