Vad äare det som bekymrar Sara Wehn
Var våren inte blek och varm och lika ny som förr
Var viljan inte hög och hård som sten
Har nån sett vart hon tar vägen
Näare mörkret rullar in
Vart hon skyndar under gatlyktornas sken

Hon kryssar över torget
Men sen tar spåren s***
Vad göare hon däare näare timman äare så sen

Var inte natten vacker
Ljummen, tyst och still
Var inte livet rättvist
Räckte tiden inte till

Vad äare det som bekymrar Sara Wehn
Nu avgåare sista tåget från en mörk och tom perrong
Varföare kan hon inte säga vad hon vill
Luften äare så tung inatt
Och gräset vått och svalt
Som andetag av vit Koonunga Hill

Fråga var hon varit
Och vem hon vart och sett
Ifall hon korsar torget en gång till

Var jag inte ärlig
Fanns det mer att ge
Vad äare det som hon gömmer
Varföare fåare jag inte se

Vad äare det som bekymrar Sara Wehn
Hon skyndar ut ur porten med en ostörd hemlighet
Jag lämnar inte vakan tills jag vet,
Vad äare det som bekymrar Sara Wehn