Jag är en av dem som slavar på kung Keops pyramid,
Det är vi som jobbar nere invid foten.
Och vi sliter och vi svettas, för att inte tappa tid.
Det är synd om dem som inte fyller kvoten

Har man en gång kommit hit, blir man aldrig mera fri.
Om man slutar här, så slutar man I gropen.
Men om kungen sägs att han är son av solen.

Bakom femton dubbla reglar,
Bakom femton dubbla lås,
Håller rikedomen hov I maktens salar.
Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör.
Här är tankarna och rummen lika svala.

Och om någon måste dö,
Eller några ska ha spö,
Finns det andra som kan verkställa besluten.
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten.

Så det verkar som om det I varje tid,
Och I alla sorters folk,
Finns några som vill bygga pyramider.
Där dem själva sitter överst,
Och har makten I sin hand,
Medans dem som lever nedanför de lider.

Om dem där uppe I det blå inte längre vill förstå,
Utan föraktar alla de som ger dem mat,
Ska pyramiderna tillsist bli deras grav.