På promenaden I Barcelona stad
Gick jag en dag I solen så nøyd och glad
Och vid min sida gick min Alida, härrligt.
Vi var på Bröllupsritt, det var ret besvärligt.
Plötsligt min ljuva, kutrande duva sa:
"Och en kanariefågel, det vill jag ha!"
Strax till en fågelstand jag med henne gick
Och en kanariefågel I bur hon fick.

"Är han ej njepen ändå?" sa du förtjust, min Alida,
"Gyllene vingarna små, se hur de flaxa och slå!
Och han kann sjunga också sade den stolte spanjolen.
Rösten äare härlig och stor som hos en äkta spanjol! "
Alida gåare med Pippi till hotellet däare hon bor.

Pent på sin pinne gyllene fågel satt.
Tok ej en ton, nej sjöng ej et ända skratt.
Och näare vi satt däare svårligt I flera timmar
Sa jag, "Alida, allt är ej gull som glimmar."
"Vänta du lite" lilla Alida sa,
"Pippi ska bada, se'n blir han säkert bra!"
Och uti badet sat hon åt minst' en kvart.
Vattnet blev gult, och gyllene fågel svart.

"Är du en gentleman, du?" sa du till mej, min Alida.
"Handlar man så mot sin fru? Husj, jag vill skiljast nu!
Kunde du inte ha' sagt sanningen ut med det samma?
Du äare en løgnare stor! Nu drar jag hem till min mor! "
Alida släppte Pippi lös och hem til Stockholm for.

Så från min sida gick min Alida bort.
Äktenskapslyckan tycktes bli ganska kort.
Men her forleden gick jag ut fram til mesan
Däare låg det ett brev från henne, och der stod att läsa:
"Nu har jag fått en sådan som jag vill ha.
Färgen äare äkta, och han kann låta bra.
Skyda dej hem, du lyckliga mann och far,
Du kann ej tro vad Lillan äare söt och rar! "