Våare far var tung och dyster, våare mor var sträng och vacker,
Vi hukade oss föare hennes dagliga attacker.
Stäng ute världens onskedom, bli blind och döv och stum,
Om du äter föare mycket blir du lång och tjock och dum.

Men åh, åh vad livet äare trist, föare en fjäril som aldrig fåare flyga.
Åh, klockan tickar, och tillsist blir vi vissna och gråa,
Äare det det de hoppas på?

Våare dag var som ett schema, först måla och brodera,
Se på näare far och mor åt frukost, sedan konversera.
En timme som två timmar schack, en timme promenad,
Och I schack fick han alltid vinna, men inte blev han glad.

Men åh, åh vad livet äare tomt, att gå instängd och tassa och smyga.
Åh, sitta still och ta det lugnt, näare jag älskar att snubbla
Liksom jorden snurrar runt.

Fredrika klippte mönster I mattan och gardinen,
Hon snattade I skafferiet, krossade porslinet.
Hon eldade med spetsnäsdukar och med klänningen,
Fick en örfil föare det, men gjorde samma sak igen.

Föare åh, hela livet drar förbi, medan vi kvävs ihjäl häare I huset.
Åh, frost och mögel inuti, och jag skakar mitt galler,
Och jag längtar att bli fri. Bli fri, bli fri, bli fri…